Jämshögs folkhögskola

Plötsligt är precis midsommar och högsommaren slut. Jordgubbarna börja ta slut, uteserveringarna börja erbjuda filtar till sina gäster. Ingen vill att sommaren skall ta slut. Barnen badar i viken, hur kallt det än börja bli. De stiger upp ur havet, med saltbestänkta vattendroppar  på sina solbrända kroppar, läpparna är lätt blåfärgade. Detta var sista doppet för sommarlovet.
 
Dagen efter skulle alla barn och ungdomar börja skolan. En del har en klump i magen, för det skall bli deras första skoldag i livet. Första dagen på höstterminen är mysigt ljum, man märkte att det börjar bli svalare i luften. Efter två veckor in på terminen, blev det ju naturligt ny månad som heter september. Då åkte familjen medelmåtta in till lilla förortssamhället som ligger ett par kilometer utanför den lilla staden. Plötsligt går familjen in på Rusta lilla Josephine går bara rakt ut från affären. När mor och far kommer ut frågar tösen. "Skall det inte vara kallt ute och bör inte första advent kommit med julskyltning, innan alla julsaker tas fram?". Tösen säger till mor och far. "Till mellandagsrean kan jag köpa min sommarlovsklänning" Eftersom julen kommer innan sommaren är slut. Men sommaren borde inte komma innan tomten, hunnit köra hem sina renar och kälke.

Josephine sade till mor och far. "Mina barn kommer aldrig att drabbas av jul i september, för de kommer att få sin sommarlovsklänning i rätt tid". "Samt kommer min familj att fira julskyltningen, den 1 december". Josephine tycker att man skall hålla på vissa traditioner. Även om man kanske inte, firar att Jesus födelsedag. Eftersom han troligen är född i september.

Josephine vaknade tidigt på morgonen. Hon tänkte på hur hennes första skoldag skulle bli efter jullovet. Hon tog sin ryggsäck och cyklade till den lilla byskolan. På skolgården stod det många barn och ungdomar, de var mycket förväntansfulla hur dagen skulle bli. Alla skröt för varandra vad de fått i julklapp. Josephine tänkte att det är konstigt att det är så viktigt med prylar. Själv var hon glad att hennes mor och far gett henne ett årskort på den lokala ridklubben. Hon skulle få rida två dagar i veckan, samt vara med på en långritt varannan söndag. Josephine hoppas att hon skull bli duktig på att rida.När hon gick och lade sig och släckt sin läslampa. Då kände hon sig nöjd samtidigt förstod hon att alla inte har det så bra i världen. Fast det finns även barn i vårt land som har det svårt. Det måste vi vuxna ta ansvar för, man kan inte blunda sig genom livet.




Text: Mikk Jaakola.