Realismen
Under 1800-talet förändrades liv och landskap i stora delar av Europa. Industrierna växte och småstäderna blev fabrik centras. Ångfartygen och järnvägarna öppnade världen för en intensiv sjöfart och handel. Industrierna var i behov av tekniker, administratörer som organiserade produktionen. Jurister behövdes för att kunna skriva viktiga affärskontrakt, för att lösa tvister om arv och förmögenheter.
Medelklassen växte och fler kunde och ville läsa. De började skaffa sig tidningar och böcker inte bara för bildning utan även för underhållning. Fler kvinnliga författare dök upp men många under manliga namn. Författarna skrev om verkligheten, samhället och livsvillkor. Man skrev om riktiga människor inte bara fantasifigurer. Man vågade även skriva om de mörkare sidorna som till exempel fattigdom och slaveri. Med hjälp av tryckmaskinen fick marknaden en effektiv teknik för massproduktion. Tekniken krävde stora investeringar och samarbeten mellan dagspressen och författarna startade, det resulterade till de första följetångsromanerna.
För att nå ut till läsare och för att sälja tidningar så hade man ett lågt pris, mycket reklam och spännande följetonger som fick läsaren att köpa nästa nummer. Tidningarna hade stora läsa skaror vilket ledde tidningen till en god affärs möjlighet. Många författare använde sig av tidningarna för att nå ut till sina läsare och för att få en start som författare. Detta var också en tid med osmaklig dubbelmoral, till exempel prostitution som fanns i stor utsträckning, det var helt i sin ordning men det var inget som man pratade om. Även erotik var bannlyst från litteraturen, de som skildrade kärlek som en erotisk längtan väckte starkt motstånd. Anledningen till prydligheten var att litteraturen anpassades efter sin publik och deras behov. Romaner och följetonger skulle passa som familjeunderhållning i medelklasshemmen. Det var nämligen vanligt att man samlade familjen framför brasan på kvällarna och hade högläsning.
Text: Emma
Medelklassen växte och fler kunde och ville läsa. De började skaffa sig tidningar och böcker inte bara för bildning utan även för underhållning. Fler kvinnliga författare dök upp men många under manliga namn. Författarna skrev om verkligheten, samhället och livsvillkor. Man skrev om riktiga människor inte bara fantasifigurer. Man vågade även skriva om de mörkare sidorna som till exempel fattigdom och slaveri. Med hjälp av tryckmaskinen fick marknaden en effektiv teknik för massproduktion. Tekniken krävde stora investeringar och samarbeten mellan dagspressen och författarna startade, det resulterade till de första följetångsromanerna.
För att nå ut till läsare och för att sälja tidningar så hade man ett lågt pris, mycket reklam och spännande följetonger som fick läsaren att köpa nästa nummer. Tidningarna hade stora läsa skaror vilket ledde tidningen till en god affärs möjlighet. Många författare använde sig av tidningarna för att nå ut till sina läsare och för att få en start som författare. Detta var också en tid med osmaklig dubbelmoral, till exempel prostitution som fanns i stor utsträckning, det var helt i sin ordning men det var inget som man pratade om. Även erotik var bannlyst från litteraturen, de som skildrade kärlek som en erotisk längtan väckte starkt motstånd. Anledningen till prydligheten var att litteraturen anpassades efter sin publik och deras behov. Romaner och följetonger skulle passa som familjeunderhållning i medelklasshemmen. Det var nämligen vanligt att man samlade familjen framför brasan på kvällarna och hade högläsning.
Text: Emma
Kommentarer
Trackback
