Jämshögs folkhögskola

Skriet från vildmarken

Boken handlar om hunden Buck som bor på en gård i Santa Clara Valley. Hans ägare var domare Millers och Buck var omtyckt av alla på gården. Han levde som en kung och användes i bland annat jakt. Buck var stor och muskulös, vägde 60kg och hade en enorm päls. Hans pappa var en Sankt Bernard och hans mamma en skotsk fårhund. Under denna tid så hade man hittat guld i norr och de hade lockat tusentals människor att dra sig mot norr för att vaska guld. Vad Buck inte visste om var att alla hundar i hans slag nu var väldigt attraktiva på marknaden. De hundar som hade mycket muskler och tjock päls var de hundar som människorna behövde till sina hundspann som skulle ta dem till norr. Manuel var trädgårdsmästare på gården och hade hört om detta och han såg sin chans att tjäna pengar till sin nästan svältande familj. Han fångade in Buck och sålde honom till en man som skulle ta honom till staden för att sedan sälja vidare. Mannen stängde in Buck i en bur under transporten. Han behandlade Buck väldigt illa med slag och strypning med repet runt halsen. Efter ett tag blev Buck mer aggressiv.

 När de kom fram så tyckte de att han såg ut som en rödögd djävul. Han morrade och gjorde utfall mot dem. En man med röd tröja köpte Buck. Han höll en påk i handen när han öppnade buren. Buck gjorde ett hastigt utfall men det avbröts med ett kraftigt slag över nosen. Det gjorde fruktansvärt ont men det hindrade inte Buck att göra ännu ett utfall även denna gång avbröts det med ett kraftigt slag. Han gjorde ett nytt försök men denna gång träffades han i huvudet och föll medvetslös till marken. Mannen med röd tröja klappade honom över hans blodiga päls och talade nu med lugn röst till honom. Buck vaknade och gjorde inte längre motstånd, han hade lärt sig att det var bäst att lyda en man med påk. Denna man sålde Buck vidare till två andra män som köpt upp ett flertal hundar för att få ihop sitt hundspann som skulle ta dem till norr. Även dessa män var utrustade med påk och piska.

 Detta blev början på hans nya liv. Hundarna hade en ledare som hette Spitz han var tuff, stark och väldigt smidig. Alla hundar höll sig i schack runt honom. Det var han som bestämde och som tillrättavisade när de gjorde något fel. Männen som hade hundarna märkte ganska snart konkurrensen mellan Buck och Spitz. De sa att Spitz hade en djävul i sig men att Buck hade två. De färdades många mil varje dag och hundarna blev trötta och utslitna. Några hundar blev svaga och orkade inte med det höga tempot. När de inte gjorde som de blev tillsagda var Spitz där och jagade igång dem. En del som hade tappat orken fick sätta livet till när de inte gjorde som Spitz visat dem. Efter ett tag började Buck trotsa Spitz tillrättavisningar genom att gå emellan. En dag kom det en kanin springande förbi hundarna som lagt sig i sin vila. Hela spannet satte efter kaninen med Buck i spetsen. Spitz som var lite klipskare tog en genväg och hann i kapp kaninen först. Men när Buck kom fram startade kampen mellan hundarna i stället. Det blev en blodig kamp på liv och död. Denna kamp vann Buck och när gruppen av hundar återvände till lägret utan Spitz så förstod männen direkt vad som hade hänt.

 Nästa morgon när de selade hundarna tog de en annan hund på frontplatsen men de accepterade inte Buck, han morrade och försökte få bort hunden från platsen. Männen slog Buck med påken men han var som förblindad av platsen han ansåg att han gjort sig förtjänt av, därför bet inte slagen på honom. Så männen beslutade att ge honom en chans. Och allt gick på bättre än någonsin. De färdades dubbelt så långt per dag. När de kom till staden med post de skulle leverera så var hundarna utmattade och välförtjänta av vila och gott om mat. Men då såldes detta hundspannet till nya människor.

Det var en man, hans fru och hennes bror. De skulle ta sig norrut och var helt orutinerade på det här att färdas med hundar. De hade överpackat släden så att den var grymt tung. När de sa att de skulle resa nu så fick de rådet att vänta så att hundarna får minst en veckas vila eftersom de redan färdats 500 mil med bara 5 dagars vila. Men de ville inte lyssna på detta. De selade hundarna och piskade dem hårt. Släden rörde sig inte en centimeter vilket retade dem så de slog ännu hårdare. Kvinnan gick i mellan och tyckte att de var synd att slå dem så hårt för att de inte orkade. De fick ett tips att rucka loss släden som antagligen frusit fast i marken. De lyckades få fart på släden trotts att hundarna var totalt utmattade. När de kommit en bit på väg så välte släden i en skarp kurva. De andra grupperna rådde dem ännu en gång att minska på sin utrustning. Så denna gång tog de bort mer än hälften och trots det var det tungt lastat. Buck och de andra hundarna hade förstått att denna trio var helt orutinerade i detta då det tog lång tid att sätta upp och ta ner lägret. De färdades långsamt framåt, vissa dagar kom de inte ens väg. Men de hade bara packat med mat till hundarna för noga uträknad resa som nu var gången hälften i tid men de hade inte hunnit mer än en fjärdedel i sträcka. Så de drog ner hundarnas redan minimala mat till ännu mindre. Detta resulterade snart i att hundarna inte orkade och magrade av mer än vanligt. Två hundar som var nya i spannet dog av svält då de inte var vana att leva på lite mat. Ännu en hund dog då han inte orkade resa sig oavsett hur många slag han fick ta emot.

 När de gått en tid hade de nått sjön de måste korsa. Men männen vid sjön rekommenderade dem inte att köra över med släde då isen börjat ge vika i det varmare vädret. Buck var nu så uttröttad och kände oro över sjön så han vägrade att röra sig. Även om de slog honom hårt så bekom inte smärtan honom något, han var för utmattad. En äldre man kom fram och tog hand om Buck. Han klappade honom med mjuka händer. Hans namn var John. Buck gillade John från första stund. Trots att trion med hundarna blivit varnad för isen så beslutade de sig för att fortsätta. När Buck och John satt och tittade ut över sjön så hördes ett brak och släde och hela gruppen med hundar försvann ner under vattnet.

 Nu bodde Buck tillsammans med John och hans två andra hundar. Buck kom snart i form igen och blev starkare än någonsin. Han lämnade aldrig Johns sida han vakade över honom hela tiden. Johns vänner sa att de aldrig skulle våga lägga en hand på John så länge Buck fanns i hans närhet. En dag då de var i staden så hände just detta. John hamnade i konflikt med en annan man, han gav John ett knytnävsslag i ansiktet. Buck kom som ett skott och högg mot strupen på mannen men missade och gjorde ännu ett utfall som slet sönder mannen från halsen och upp i ansiktet. Men Buck blev friad i detta fall då han gjort det i försvar. Det pratades om honom i hela staden.

En kväll då de satt på krogen så pratade några män om sina starkaste hundar. De sa att de kunde dra 300kg själva. Då slänger John ut att Buck kan dra 500kg från stillastående och 100 meter framåt. Det blev en snabb vadslagning med tusen dollar i potten. John visste ju inte ens om Buck kunde detta men visste att han skulle göra allt för honom. Den ene mannen hade en släde utanför med 500kg mjöl. De selade Buck och placerade honom framför släden. John hejade på honom och han drog och drog. Det visade sig att släden frusit fast så John skrek vänster och sen höger för att släden skulle ruckas loss. Med hjälp av John hejande lyckas Buck få fart på släden. Han slet och kämpade för Johns skull och lyckades ta sig de hundra meter de slagit vad om. John vann då 1600 dollar på 5 minuter vilket gjord det möjligt för honom att ge sig i väg på en resa i norr han och hans vänner längtat efter. De köpte upp fler hundar och gav sig av.

Det kom till slut till deras mål och männen vaskade mängder av guld medan hundarna bara kunde vila och ha det bra i skogen intill. Buck jagade nu sin mat på egen hand i skogen. Han trivdes att ströva fritt och höra de vilda vargarnas ylande på natten. Han träffade på en av vargarna i skogen och de nosade och bekantade sig fredligt med varandra. Vargen försökte få Buck att följa med honom i skogen, men Buck kunde inte lämna John.

 Dock en dag så blir lägret anfallna när Buck är i skogen. Han hör bara de andra hundarna yla vilket får honom att rusa tillbaka mot lägret. Där upptäcker han män med pilar. De har tagit död på John och hans vänner. Buck går till anfall mot männen och lyckas döda flera stycken innan de andra flyr. När han sedan sitter och tittar på allt som hänt hör han ylande i skogen. Han drar sig dit och upptäcker vargen han tidigare träffats och dragits till. Denna gång beslutar han sig att följa med honom.  Flocken nosar nyfiket men osäkert på Buck men efter en stund blir han insläppt i flocken att följa dem ut i skogen. Där levde han nu tillsammans med vargarna.

Detta var en kanon bok där det hände mycket som fängslade en att vilja läsa mer. Det syntes tydligt att boken kommer från realismen med dess detaljerande förklaringar. Man fick en känsla av att händelsen mycket väl kunde vara sann. Den får absolut topp betyg av mig. Har beslutat mig för att läsa någon mer bok av Jack London.

AV: Emma Hansson